För inte så länge sedan var biblioteket en fredad zon. Det var en plats för tystnad, respekt och bildning. Det spelade ingen roll om du var rik eller fattig. Genom bibliotekets dörrar kunde vem som helst kliva in, låna en bok och lära sig något nytt. Det var en av grundpelarna i det svenska samhällsbygget.
Idag ser det tyvärr helt annorlunda ut. Många svenska bibliotek har förvandlats till oigenkännlighet.
Tystnaden är borta. Respekten är borta. Kvar finns en otrygghet som breder ut sig.
Från bildning till fritidsgård
Vad är det egentligen som har hänt? Svaret är att politikerna har tappat kontrollen. Istället för att värna bibliotekens kärnuppgift – böcker och läsning – har man gett dem nya uppdrag. Biblioteken ska nu lösa alla möjliga sociala problem. De ska vara “mötesplatser” och “öppna rum”.
Resultatet är katastrofalt. På många håll i landet används biblioteken numera som värmestugor för stökiga ungdomsgäng. Det spelas hög musik. Det gapas och skriks. Det säljs till och med droger inne bland bokhyllorna.
Personalen på biblioteken är desperat. De utbildade sig för att tipsa om litteratur och hjälpa barn att läsa. Nu tvingas de agera vakter och socialarbetare. Ofta möts de av glåpord och hot när de ber någon att dämpa sig. Vissa vågar inte gå till jobbet.
De skötsamma straffas
Och vem är det som drabbas hårdast? Som vanligt är det de vanliga, skötsamma medborgarna.
Den äldre damen som vill låna en deckare vågar inte gå dit längre. Barnfamiljerna stannar hemma för att de inte vill att deras barn ska vistas i en hotfull miljö. Skoleleverna som bor trångt och behöver en tyst plats att göra läxorna på har ingenstans att ta vägen.
Gemensamma platser som vi alla betalar för med skattemedel har tagits över av de som inte kan sköta sig. Och samhället står handfallet.
När oroliga medborgare slår larm, vad gör då beslutsfattarna? De pratar om “inkludering”. De säger att vi måste ha förståelse. Man anställer fler “värdar” och sätter in extra fika. Men man blundar för det uppenbara problemet: bristen på lag och ordning.
Vi kan inte acceptera att samhällets viktigaste kulturinstitutioner förfaller på det här sättet. Ett bibliotek är inte en ungdomsgård. Det finns regler som måste följas. Kan man inte vara tyst, och kan man inte visa respekt, då ska man inte få vara där. Det är inte svårare än så.
Det är dags att staten och kommunerna sätter ner foten. Vi måste ta tillbaka våra bibliotek. Vi måste våga kräva ordning och reda. Först då kan biblioteken återigen bli den stolthet de en gång var.