Minns du när torget var hjärtat i samhället? En plats där man möttes, handlade, satt på en bänk och kände sig trygg. En plats för alla.
Idag ser verkligheten annorlunda ut i alltför många svenska städer.
Kommunerna plöjer ner miljarder av våra skattepengar på att bygga om torg, parker och resecentrum. De hyr in dyra arkitekter som ritar stora, öppna ytor av stenhällar och stål. Tjänstemännen presenterar stolta skisser på hur dessa platser ska bli “spännande mötesplatser för mångfald och kultur”.
Men vad händer när bandet är klippt och arkitekterna har åkt hem?
När otryggheten tar över
Resultatet blir ofta en katastrof. Istället för en trivsam mötesplats för vanliga medborgare, förvandlas de nya, dyra torgen snabbt till tillhåll för stökiga gäng och kriminalitet.
De stora, öppna ytorna blir ogästvänliga och blåsiga. De moderna bänkarna blir platser där unga män hänger och sätter skräck i förbipasserande. Den öppna narkotikahandeln flyttar in.
Och vad gör vanligt folk? De slutar gå dit.
Den äldre damen vågar inte längre ta vägen över torget när hon ska handla mjölk på kvällen. Tonårsflickan ringer sina föräldrar och ber om skjuts hem från tåget, för hon vågar inte vänta vid resecentrumet. Barnfamiljerna väljer att åka till ett köpcentrum långt bort istället för att besöka sin egen stadskärna.
Ett totalt misslyckande för stat och kommun
Detta är ett enormt misslyckande. När människor inte kan röra sig fritt och tryggt i sin egen stad, har samhällskontraktet brutits. Det spelar ingen roll hur många miljoner ett torg har kostat om de enda som vill vara där är kriminella.
Stadsplanerarna tycks leva i en fantasivärld. De bygger platser för en drömvärld som inte existerar, utan en tanke på brottsförebyggande design eller verklig trygghet. De glömmer att en stad i första hand måste vara säker. Trygghet och lag och ordning måste vara grunden i allt vi bygger.
Vi kan inte acceptera att våra offentliga rum tas ifrån oss. Skattebetalarna finansierar våra gator och torg. Då är det ett absolut minimikrav att de ska kunna besöka dessa platser utan att titta sig över axeln.
Det krävs en helt ny riktning. Sluta rita luftslott för miljoner. Börja bygga trygga, övervakade och levande miljöer där laglydiga medborgare återigen kan känna sig som hemma. Vi ska ha våra torg tillbaka.