Sverige är ett land byggt av skog, stål och hårt arbete. I generationer har svenska bönder och skogsägare skött sina marker. De har planterat, röjt och avverkat. De har vetat exakt hur de ska ta hand om naturen för att den ska ge avkastning och samtidigt må bra. Det är en kunskap som gått i arv från förälder till barn.
Men i dag spelar den kunskapen ingen roll. Makten över den svenska landsbygden har flyttat. Den finns inte längre hos de som äger marken. Den finns inte ens i Sveriges riksdag. Den har flyttat till kontor i Bryssel.
Där sitter välbetalda byråkrater som aldrig har satt sin fot i en småländsk tallskog eller på ett norrländskt hygge. Ändå är det de som nu bestämmer.
Det svenska självbestämmandet säljs ut
Under de senaste åren har det kommit en flod av nya regler från EU. Det handlar om detaljerade lagar för hur vi får sköta vår egen natur. Regler som är skapade för länder där skogen höggs ner för hundratals år sedan.
Man drar alla över en kam. Plötsligt ska den svenska skogsägaren fylla i kilometerlånga blanketter för att få röja på sin egen mark. Det ställs krav som gör det omöjligt att tjäna pengar på skogsbruket.
Och vad gör de svenska politikerna? De bockar och bugar. I stället för att slå näven i bordet och försvara svenska intressen, vill de vara “bäst i klassen”. Den svenska eliten älskar att åka till stormöten i Europa och samla poäng. De vill visa upp sig. De vill göra karriär internationellt. Priset för deras fina rykte utomlands betalas av vanligt folk här hemma.
Det är de lokala sågverken som får stänga. Det är lastbilschaufförerna som förlorar jobben. Det är landsbygden som tynar bort när staten gör det omöjligt att leva och verka där.
Vi måste bestämma i vårt eget land
Detta handlar om något mycket större än bara träd. Det handlar om rätten att bestämma i sitt eget land. Vem ska styra Sverige? Är det de människor som bor här och känner landet, eller är det anonyma tjänstemän i ett annat land?
Sverige har alltid varit ett stolt land som kunnat stå på egna ben. Vi har haft en stark industri och vi har kunnat försörja oss själva. Men varje gång vi ger upp lite av vår makt till EU, blir vi svagare. Vi blir mer beroende av andra.
Vi ser samma sak inom jordbruket. Svenska bönder kämpar för att överleva. De pressas av höga bränslepriser och galna miljökrav från ovan. De tvingas konkurrera med mat från länder som struntar helt i djurskydd och miljö. Samtidigt klappar politikerna i Stockholm sig själva på axeln och pratar om “klimatmål”.
De glömmer att om vi inte har några bönder kvar, då har vi ingen mat. Om det blir kris på riktigt – en pandemi eller ett krig – då står Sverige plötsligt tomt. Vi har lagt vår säkerhet i händerna på andra.
Verkligheten utanför tullarna
Klyftan mellan de som bestämmer och de som drabbas växer för varje dag. För politikerna i Stockholms innerstad är skogen bara en plats de åker till för att vandra på semestern. De ser den som en kuliss. För dem är det lätt att sitta på en fin restaurang och kräva att hela norra Sverige ska bli ett museum för insekter.
Men för människorna som lever utanför tullarna är skogen och marken deras liv. Det är deras inkomst och deras frihet. När staten och EU tar ifrån dem rätten att bruka sin egen mark, då krossar man inte bara ett företag. Man krossar en livsstil.
Det är dags att vi drar i handbromsen. Sverige måste börja sätta svenska intressen först. Vi ska samarbeta med andra länder, absolut. Men vi ska aldrig någonsin sälja ut vår rätt att bestämma över vår egen mark, våra egna lagar och vår egen framtid. Vanligt folks trygghet och försörjning måste alltid gå före elitens drömmar om makt i Europa.