Kultur ska vara till för alla. Det är i alla fall vad politikerna brukar säga. Det låter fint när de står i tv och pratar. Men hur ser det ut i verkligheten? Vem är det egentligen som bestämmer vad som är bra kultur i Sverige idag?
Sanningen är att det har blivit en lekstuga för en liten elit. Och det är du och jag som betalar notan.
Varje år lägger stat och kommuner miljarder kronor av våra skattepengar på kultur. Pengarna tas från samma kassa som ska betala för sjukvård, poliser och skolor. Då har vi rätt att ställa krav. Vi har rätt att förvänta oss att pengarna går till något som skapar glädje, gemenskap och stolthet.
Provokation istället för skönhet
Men titta dig omkring. Gå ut på ett torg i en vanlig svensk stad. Vad har politikerna ställt dit?
Ofta är det en klump av rostigt stål. Eller en hög med stenar som någon kallar för “modern konst”. Det är konstverk som ingen förstår, och som de flesta tycker är direkt fula. Om man vågar säga att det är fult, då får man höra att man är obildad. Eliten i Stockholm och på kommunhusen ser ner på vanligt folks smak.
För dem är det viktigaste att konsten “provocerar”. Den ska “utmana normer”. Men varför ska skattebetalarna tvingas betala för att bli provocerade? Vanligt folk vill ha vackra parker. Man vill ha konst som berättar något om stadens historia. Man vill ha statyer av människor som byggt landet. Man vill ha platser där man kan sitta och känna lugn.
Men eliten bryr sig inte om vad invånarna vill ha. De anlitar dyra “kulturkonsulter” som pratar ett språk ingen annan förstår. Sedan fattar de beslut över huvudet på folk.
Det svenska arvet glöms bort
Samtidigt som miljonerna rullar till obegripliga stålklumpar och smala teaterpjäser, händer något annat. Vår riktiga kultur lämnas att förfalla.
Runt om i landet finns hembygdsgårdar som kämpar för sin överlevnad. Det finns gamla, vackra trähus som rivs för att ge plats åt fula betonglådor. Det finns lokala spelmän, körer och föreningar som inte får ett enda öre i bidrag. De som försöker bevara svenska traditioner och svensk historia får nobben. Det anses inte tillräckligt “modernt”.
Det här är ett svek. En nation utan kultur är en nation utan rötter. Våra sånger, våra traditioner och våra historiska byggnader är kittet som håller oss samman. Det är det som gör Sverige till Sverige.
När staten slutar bry sig om vårt gemensamma arv, spricker samhället. Människor känner sig främmande i sina egna städer.
Det är dags att ta tillbaka makten över kulturen. Våra skattepengar ska gå till sådant som bygger upp samhället, inte till sådant som river ner det. Det måste vara slut på snobberiet. Kulturen i Sverige måste återigen bli något som tillhör folket, inte bara en liten klick på de fina kontoren.