Det pågår en feber i norra Sverige. Politikerna kallar det för det nya gröna undret. Det pratas om fossilfritt stål, enorma batterifabriker och tusentals nya jobb. Det klipps band, det hålls fina tal och det flygs in ministrar och EU-toppar i privatplan för att titta på skisserna.
Men bakom de fina rubrikerna och de storslagna visionerna växer en stor och allvarlig oro.
Dessa “gröna” megaprojekt kostar ofantliga summor pengar. Och det är inte bara privata investerare som står för notan. Det rör sig om hundratals miljarder i skattepengar och statliga garantier. Våra gemensamma pengar.
Risken dumpas på vanliga medborgare
För politikerna är detta en fantastisk chans att få bra pr. De kan stå i tv och säga att Sverige räddar världen. Men de bygger dessa luftslott med andras pengar.
När man startar dessa jättefabriker krävs enorma mängder el. El som vi redan har brist på i stora delar av landet. Det krävs också nya vägar, nya bostäder och nya skolor för alla de tillfälliga gästarbetare som flygs in för att bygga fabrikerna.
Det är de lokala kommunerna i Norrland som får ta den första smällen. De tvingas låna miljarder för att bygga ut all service. Men vad händer om drömmen spricker?
Tekniken för fossilfritt stål är obeprövad i stor skala. Världsmarknaden svänger. Om fabrikerna inte kan sälja sina dyra produkter, eller om elen blir för dyr, då står vi där med gigantiska industriruiner mitt i skogen.
Då åker politikerna och de dyra konsulterna hem till Stockholm igen. Men invånarna i de drabbade kommunerna blir kvar. De blir kvar med tomma bostadshus, enorma kommunala skulder och förstörd natur. Det är de vanliga skattebetalarna som tvingas betala när notan slutligen ska göras upp.
Vi behöver sunt förnuft, inte hybris
Sverige är historiskt sett duktigt på industri. Vi har byggt starka företag under lång tid, med hårt arbete och försiktighet. Man investerade inte pengar man inte hade.
Men det vi ser nu är något annat. Det liknar ett lotteri där insatsen är vår gemensamma framtid.
Staten och politikerna har drabbats av hybris. De vill så gärna framstå som världsbäst att de struntar i riskerna. Men skattepengar ska användas till att säkra välfärd, trygghet och ett stabilt land. De ska inte användas som insats i ett högriskspel på den globala marknaden för att politikerna vill plocka poäng i Bryssel.
Det är hög tid att vi ställer kritiska frågor om dessa miljardrullningar. Vanligt folks trygghet får aldrig riskeras för elitens drömmar om gröna imperier. Vi måste ha en politik som bygger på sunt förnuft, stabilitet och omsorg om de skattemedel vi alla arbetat så hårt för att få ihop.