Sverige ska ställa om. Det är budskapet vi hör varje dag på nyheterna. Vi ska bli fossilfria, vi ska rädda planeten och vi ska göra det snabbast i hela världen. Det låter ju väldigt vackert. Men vem är det egentligen som får betala priset för detta storslagna experiment?
Svaret är enkelt. Det är vanligt folk. Det är de som kliver upp klockan fem på morgonen för att köra till fabriken, sjukhuset eller bygget.
För politikerna i Stockholms innerstad är klimatomställningen ett spännande projekt. De bor nära tunnelbanan. De kan ta en elcykel till kontoret, eller kanske köpa en ny, lyxig elbil med statliga bidrag. För dem är höga bensinpriser inget större problem. Det är bara en extra rad i en redan tjock plånbok.
Men Sverige är mycket större än huvudstadens gator.
Verkligheten på landsbygden
Utanför tullarna ser verkligheten helt annorlunda ut. Där finns inga tunnelbanor. Bussarna går två gånger om dagen, om man har tur. Bilen är inte en lyx. Bilen är ett absolut måste för att livet överhuvudtaget ska fungera. Man måste kunna ta sig till jobbet. Barnen ska till skolan och fotbollsträningen. Maten ska handlas.
När staten straffskattar bensin och diesel slår det direkt mot dessa familjer. Det är en ren bestraffning för att man råkar bo på fel ställe.
Vanliga inkomsttagare har inte råd att köpa en elbil för en halv miljon kronor. De kör sin gamla Volvo eller Volkswagen för att de måste. Varje gång bränsleskatten höjs i klimatmålens namn, gräver staten ett djupare hål i dessa familjers ekonomi. De får dra in på semestern. De får vända på slantarna när barnen behöver nya vinterkläder.
En djupt orättvis politik
Det som provocerar mest är den totala bristen på förståelse från makten. Eliten pekar finger åt de som kör bensinbilar och kallar dem miljöbovar. Man skapar zoner i städerna där vanliga bilar inte får köra. Man bygger ett samhälle för de rika, medan de som faktiskt håller hjulen rullande stängs ute.
Det är en politik som sliter isär Sverige. Den skapar ett A-lag som dricker dyrt kaffe och kör subventionerade elbilar. Och ett B-lag som kämpar för att få ihop vardagen på en landsbygd som staten verkar ha glömt bort.
Vi kan inte ha en miljöpolitik som gör folk fattiga. Vi kan inte ha en omställning som bygger på att straffa de som inte har något val. En riktig klimatpolitik måste bygga på realism, inte på fina ord och straffskatter.
Det är dags att politikerna kliver ut ur sina bubblor och besöker det riktiga Sverige. Kanske skulle de förstå att bensin inte är ett nöje för landsbygden. Det är blodet i samhällets ådror. Och slutar det rinna, då stannar Sverige.